emiliesbeauty

Kategori: Åsikter

Som en servett

Asså jag kan inte sluta tänka på att folk är så konstiga. Särskilt jag på fyllan, blir riktigt dum i huvudet. 
Men inte mer än vad alla andra redan är. Vi ser vad som är rätt men väljer fel väg, man kan inte ställa upp som en vän för att få den kalla handen tillbaka. 
Därför har jag valt att bara skita i allting, orkar knappt med bloggen så jag låter det komma som det kommer, både bloggen och vänner. Bara skita i och om det finns någon värdighet kvar så löser det sig men annars kommer detta vara permanent. Så synd att det är såhär. 
Många av er fattar säkert inte vad jag pratar om och jag är fortfarande bakis sen igår så jag kanske yrar lite också. Men jag är så trött att folk hela tiden ska köra med varandra. Omedvetet och medvetet.
Jag orkar inte. Jag tänker inte ställa upp för någon mer om det verkligen inte är värt det. Jag vill ha något tillbaka också.

Det har varit så sen jag va liten. Jag finns när ingen annan kan, som en liten servett som kommer fram när det behövs. Sen när det över så vänder vi sida och det blir som ingenting har hänt. Jag är så trött på det. 
Man hade så många vänner när man va mindre men tappar kontakten när blir äldre och folk låtsas som man inte känner varandra och jag hatar det. Om jag väl har lärt känna någon så kan den personen räkna med att jag är där tills det är möjligt längre. Är jag ensam om det?
Jag ska sluta va så äckligt snäll. Om någon förtjänar en örfil så tänker jag inte längre stå där och låtsas som ingenting. Personen ska ha sig en örfil. 
Folk är dumma i huvudet. 

 

ThE wOrLd Is FuCkEd Up.

Ju mer jag lär mig om världen, desto mer rädd blir jag. Folk som går och mördar små flickor, folk som kör på djur eller dödar djur och sen poserar glatt framför kameran med dom, folk som blir föräldrar när dom själva är barn. Folk som har en allvarligt psykisk sjukdom men som resten av världen blundar för. Vad är det för del på världen vi lever i?!
Speciellt Sverige, va i helvete?!
Jag har velat flytta från detta land enda sen jag kom in i tonåren, nu saknas bara pengar för sen vill inte jag vara kvar. terrorister som får förtur till jobb och boende, pensionärer har svårt att få ihop till dagarna, vi har inget försvar, folk vräks för det är lönsammare med asylboende där dom bor, illigala invandrare hävdar besittningsrätt vid ockupation, vi ska alltid vara lätt och lagom så ingen vågar stå upp för den som behöver hjälp. Jag vill, som många andra, flytta till usa. Men även där är det helt fucked up.

Om vi tycker att det är mycket skit med tonåringar som blir föräldrar i Sverige.. i USA gör tv-program av det och JAA, för det uppmuntrar ju inte fler korkade tonåringar att det är det smartaste man kan göra att föda ett barn när man själv inte är färdigväxt, har fast ekonomi eller eget boende. Jag tycker det är så jäkla själviskt att göra såhär. Istället för att avsluta sina studier, skaffa ett ordentligt jobb och försäkra sitt barn om en säker framtid?
Nej, det är en bättre idé att bara chansa och se om det här barnet kommer sluta sitt liv på något trakiskt sätt pga allting man kunde haft om man bara skulle tänkt realistiskt.

Sjuka människor finns fan överallt. "Ja, du gör inte som jag säger så jag slår dig till döds nu, för du är ju inte en egen person och bestämmer själv vad du vill göra med ditt liv och din kropp. Nej det är en kränkning till mig och därför ska du dö. Jag kommer ändå undan med det för Sveriges straff för såna som mig är ju mycket mildare än om jag skulle hackat mig in på din dator eller laddat ner Die hard 2!"

Förlåt, jag är så förbannad på vår värld så ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Då blir det ett litet ilsket inlägg.
Happy thoughts everyone!

 

Emilie Dissar: rökning

Om det något som jag verkligen inte tycker om så är det rökning!
Jag tycker det är själviskt och äckligt som fan. Nu säger jag inte att jag har emot personer som rökar utan bara att dom gör det, handlingen menar jag. Jag tror inte dom fattar vad dom gör mot sin kropp, personer som röker menar jag. Visste ni att lika länge som man röker, lika länge tar det för kroppen att återställa sig. Så hon man har rökt i 10 år så tar det kroppen 10 år att återhämta sig. Det är sjukt att man behöver inte ens röka för att skada sig. Man gör det efter man slutat också.
Och på tal om att man behöver inte ens röka för att skada sig, här syftar jag på oss icke-rökare. Vi får stå ut med det?!
Jag har valt att inte skada mig själv men ändå ska folk stå 1 meter ifrån mig dra sina cancerbloss, jag har cancer i släkten så jag undviker giftet så mycket jag kan. Håller alltså andan när folk går förbi, byter sida av gatan om det är nån som går framför mig eller går förbi personen. 
Dock är det svårt när man är fast i det om ni fattar, det värsta jag vet är att va fast vid ett ställe och det vimlar av rökare. Typ på uteställen eller i bilar. Man kan inte gå där ifrån och då får jag panik och blir arg. 

Och föräldrar som röker framför sina barn. HUR TÄNKER DOM EGENTLIGEN?!
Dom visar sina barn att det är okej att röka, barn gör inte som du säger, barn gör som du gör!
Hur kan man inte fatta det?
Hur många som röker har en förälder som röker eller har rökt. Raise your hand. Precis.
Dom skadar sina barn och ljuger för dom. Usch, fy och blä.
Kan folk inte bara vakna och inse att dom skadar sig själva och andra, det är så jäkla själviskt. Du ska tillfredställa din hjärna men du torterar dina lungor och ditt hjärta.
Är det vad som kan kallas att leva?

 

 

#tbt - Prom

Att det snart har gått ett år sen balen, så sjukt så snabbt tiden går!

Vill bara säg att ni som ska till Sundspärlan i Helsingborg har en asgod förrätt att se fram emot. Har försökt återskapa den flera gånger utan någon tur. Det blir inte samma konsistens! :(

Förberedde asmycket inför dagen men ikvällen blev bara sådär då vi inte hade köpt någon biljett till utgången så vår kväll slutade på Scanlines.. 
Menmen, det va helt okej ändå.

Jag hade skaffat mig en spraytan, gjort naglar, köpt löshår från foxylocks som jag klippt hos frisören, bokat tid till en make up artist, köpt en skräddarsydd klänning m.m.

MEN, det började snett redan från början. Jag trodde ju att jag skulle bli sminkad i Ängelholm då vi har en gata som heter likadantså dit åkte jag men nej, det va till Helsingborg jag skulle och blev skit sen, inte nog med det så hade hon ju direkt bråttom så jag blev 40 minuter sen till min frisör så det enda hon hade tid med var att sätta i löshåret. Sen fick min mamma locka mitt hår där hemma och sätta i blommorna. Hon är jätteduktig med hår så det gjorde inte så mycket! 
Efter det var det fotografering med Misho som blev riktigt bra.
När vi väl kom fram vid alla andra så hade vi en kasse med cider med oss, så det ser skitfult ut på fotona samt att jag hade en stor väska istället för en liten kuvertväska, don't do that. Stora väskor går egentligen fetebort på bal. Sen när vi fick vår limmo så var den för liten så jag fick sitta på kanten där drickan ska stå och det gjorde skitont. 
När vi kom till balen så kom vi inte med på nåt parfoto innan man går in för vi va sist in och inte heller någon dricka när vi kom in, för att vi va sist in. 
Maten va god men brist på dricka tycker jag. 

Så dagen kunde varit bättre på alla sätt och jag får egentligen lite ångest över att tänka på den dagen, så jag låter bli nu, haha. 
Hoppas ni får en skitrolig dag iaf! 

 

Allt är bara..

Jag har tappat lusten till ganska mycket nu för tiden. Bloggen har blivit lidande för det då det känns som jag försöker och försöker men det händer ingenting. Det är precis som folk fattar efter någon dag att jag är skittråkig, haha! 
Jag har ingenting att komma med typ. 
Det finns ju personer som drar till sig människor som klister och sen finns det dom som dras in i skuggan. Jag är en av dom. 
Även fast jag har visat och försökt att ändra på detta så händer det ingenting, men det har alltid varit så. Jag har inte rätt kläder, jag är inte med rätt personer och jag har inte en pappa som betalar mina grejer. Kanske därför jag inte platsar i den kategorin, men man borde väl kunna ta sig till toppen ändå?
Bara att det känns lite som man inte passar in någonstans och att det går ut över jobbsökandet. Ett samtal med mig och naaah jag är inte rätt person för detta. Medan andra kan gå in och hälsa och BAAM hen fick som chef över IKEA. Nu överdrev jag, men ni fattar. 

Trött på denna värld vi lever i. 
Jag kommer nog aldrig sluta blogga, jag har gjort det så länge jag kan minnas så det är kanske nog den enda verklighet jag vet om. Men borde inte jag ha blivit något by now?
Jag menar, små ungar kommer och börjar blogga vid 8 års åldern och 1-2 år senare är dom kändisar?
Ja men vi ser ju upp till dessa små barn, lär oss saker dom själva inte har en aning om. Man är inte så stor som man känner sig,jag är snart 20 men känner mig skitliten. 

Kanske ska avrunda detta innan det allt för djupt. Man vill ju inte bli elak..
Why so serious? 

Klappa katten..

 

Ny vecka, nya tag

Det känns lite som jag har sprungit ett marathon känslomässigt. 
Det gick dåligt på tävlingen, en annan sak kom upp idag, jag är pank, bloggen har gått minus sen helgen. Jag har inte kunnat blogga så mycket och det går att få tillbaka men det är riktigt svårt. 
Det känns bara lite som allting går nerför nu, och det är en lång backe. 

Dock är det bara för mig att tänka på mitt motto eller vad man ska kalla det, "kill with kindness". 
Jag är som sagt en öppen bok och man kan se rätt tydligt om jag är glad eller om jag är sur men jag får nog ta och stänga den boken nu om jag ska kunna gå upp för den här backen igen. 
Det är bara lite jobbigt nu och det går tyvärr ut på andra lite då och då.  

Har ni några tips på hur man peppar sig själv när man känner sig nere? 

 

Små barn som tror..

Vi alla har nog sett vid det här laget små barn som sitter på internet och tror att dom kan sminka sig och försöker lära andra eller visar upp detta för tusentals personer..
Jag har sett små kända barn göra deta och mindre kända barn köpa Sigma kit med borstar på 2000 och lilla tjejen vet knappt vad det är?
Visst, man måste ju börja någonstans men att deras föräldrar är okej med att dom skämmer ut sig på internet??
Det är ju kvar där för alltid och folk skrattar åt dom, jag tycker nästan mer synd om deras föräldrar att deras barn skämmer ut sig. Precis som man själv skäms när man är med någon som skämmer ut sig totalt. Man tar typ över den skammen från personen så den inte känner något typ. 
Ni fattar säkert vad jag menar, iaf ni som är i min ålder. 

Har ni också sett detta?
Jag fattar det inte.. Det är alltså personer som mn syrra kollar på och hon är 9 år. GLÖM att jag tillåter henne att se upp till den här lilla tjejen som inte kan hantera en brow wiz och going all in så det ser förjävligt ut. Om det är någon som ska lära någon att hantera allt inom skönhet så ska det va personer som vet vad dom håller på med. 
Aaarh, blir så irriterad!
Att personer får tusentals fans också på något helt ofattbart och löjligt fult?!
Det är som när man får kommentarer här på bloggen där folk försöker lära en saker man redan är medveten om och när man själv kollar vad den personen kan så är det typ på den här lilla tjejens nivå. Då kan jag också bli irriterad.
Kan inte föräldrar släppa det här med att dom ska vägra facebook och såna grejer och se vad deras ungar håller på med?
Orkar inte se mer då min syrra faktiskt lånar min youtube där dessa okunniga små barnen kommer upp på "intressanta videoklipp" så man måste se det där varje gång man går in där. 
NEJ TACK.

Att det ens finns folk som hyllar dessa barnen..

 

#tbt - ätstörning

Jag saknar hur jag såg ut här!
Visst jag va sjuk men om jag kunde gå ner till den "vikten" igen men på ett hälsosamt sätt så skulle jag göra det. Det va mitt under hela grejen och jag tränade hur mycket som helst och mitt högsta kaloriintag om dagen va 500 kcal. Det va skitmycket tyckte jag. 
Är lite fortfarande så att om man nu ska träna bort mer kalorier än vad man äter, alltså ligga på minus hela tiden, då måste man träna bort över 1000 kcal per dag typ?
Så det blev enklare för mig att ha så lågt intag som möjligt. Ibland blev det att jag inte åt på 2 dagar, sen klara jag inte mer utan blev ashungrig. Detta var alltså 2012-2013, så ett bra tag sen. Jag hade mitt långa hår som blev förstört av sjukdomen och det blev inte bättre på kanske 2 år, inte så länge sen med andra ord. 

Samtidigt som jag vill ha tillbaka kroppen så vill jag varna andra att gå in i den här cirkeln. Det är sjukt farligt och inte alls bra för dig. Inte förstör det bara din kropp utan också din skolgång/jobb, din sport, dina vänner och relationer till andra och din syn på mat i resten av ditt liv. Jag mår skit för hur jag ser ut idag och för vad jag äter, vi ska dock ändra på det nu men allt sitter kvar i min hjärna men man kan ignorera tankarna mycket mer och ångesten kommer väldigt sällan. Det var dagar jag tränade på mitt rum och grät samtidigt. Hur kul låter det?
Jag vill även varna föräldrar att kallar era barn tjocka eller att dom inte får äta vissa saker som påverkar dom när ni inte är där. Va GLAD att ditt barn äter pizza och saker som kan kallas som dålig mat. Hon eller han kunde lika gärna ha svultit sig själv istället och det är inget ni vill gå igenom som förälder, för det är NI som tar åt er. Om ni håller på såhär och ert barn senare får sånt här sjukligt beteende så är det ERT fel att hen blivit psykiskt sjuk, som kan kräva medicinering.


Jag tog antidepressiva för jag hade både ätstörning och depession, som brukar gå hand i hand med en ätstörning. Och det va inte kul. Jag slutade med mina för jag ville klara det själv och det gjorde jag, med hjälp av min pojkvän och familjen. Jag hade vänner då men många av dom fattade inte grejen och dom stack. Jag klandrar dom inte, det är deras val och jag är glad för dom som stannade, vilka var personer som känt mig sen jag flyttade ner hit till Skåne, personer som känner mig på riktigt. 
Det finns i mig än idag då jag har varit rädd för att träna ordentligt för jag har trott att jag skulle bli sjuk igen, precis som en del kanske är rädda för att äta vissa saker för dom tror att dom kommer gå upp sina 25 kilon som dom lyckats gå ner. 
Så att gå in i den här sjukdomen är inget du bara kan bli "frisk" ifrån, det är något du kommer bära med dig resten av livet. 

 

Jag är bra nog!

Asså jag, liksom säkert alla andra i världen också, får en känsla då och då, ganska ofta nu för tiden, att jag inte räcker till. Jag är inte bra nog att göra en viss sak eller få chansen att bli något jag faktiskt vill, jag är inte fin nog för att vara med dom personerna, som faktiskt hände mig när jag var mindre. 
Det känns som jag inte är stabil på något sätt. Jag vet inte vad jag vill, halvt. Jag VET att jag vill utbilda mig till make up artist uppe i Stockholm, men annars. I have no fucking idea. Jag tror att jag är så säkert på allting men ärligt talat så är jag nog inte det. 
Jag står där som ett stort frågetecken och frågar mig själv vafan jag håller på med. 

Jag hatar att känna såhär så ska börja göra en grej. Jag ska börja intala mig själv varje dag, om jag kommer ihåg, att jag är visst bra nog!
Jag klarar detta, det kanske tar lite längre tid än jag väntat mig, men jag ska klara det!
Jag har velat bli en kändisbloggare huuur länge som helst. Sen jag började blogga, som var när jag var 12 år och i år fyller jag 20 år. Men det är precis som INGEN i hela jävla Sverige tycker om det jag gör. INGEN. 
Jag har ju lite läsare men det är ingenting än vad jag vill ha. 
Jag jobbar för det men istället ser man andra "kändisbloggare" med hur många läsare som helst men deras blogg suger. Ett inlägg per vecka typ eller allt är mobilbilder med text med tomt innehåll. 
Vad är det?!
JAG KAN TA DIN PLATS, JA TACK!

Jag ÄR bra nog för att vara toppbloggare, god damn it. 
Vad mer ska man behöva göra för att lyckas i det här landet än att tillägna sitt liv åt något man vill?
Förstår ni vad jag menar och har ni nåt tips till mig?

Kim K goes blonde?

Vi har nog alla sett Kim Kardashians nya kaluffs vid det här laget. 
Min första tanke var att det va rätt snyggt med hennes mörka hy till, rätt fashionable men det kommer nog inte vara länge. Det är alldeles för mycket jobb med minsta lilla utväxten och eftersom hon inte har någonstans i närheten av blonda rötter så kommer det synas rätt bra. Dock är det ju inne med lite mörkare rötter och den här ombre håret. Det är nog nästa grej för mig och kanske Kim K?
Vem vet, hon måste ju göra något när håret växter och kinderägget syns lite mer..

 /

We have probably all seen Kim Kardashian's new hair color by now.
My first thought was that it was right nicely with her dark complexion, quite fashionable but it probably will not last long. There is just too much work with the slightest outgrowth and since she does not anywhere near the blond roots, it will be seen quite well. However, it is popular with darker roots and this ombre hair. It's probably the next thing for me and maybe Kim K?
Who knows, she has to do something when the hair plants and kinder egg appears a bit more ..

 

Allting går sämst.

Jag är så trött. På allt verkligen. Särskilt mig själv.

Jag känner mig så misslyckad och lever som en jävla uteliggare. Visst nu kan vi inte ha så mycket åtkomst av kläderna, därför det inte har varit så mycket bilder med outfits m.m.. Mitt smink ligger ju också nerpackat tills allt är klart att ställa i rummet igen (imorgon). 
Men jag går här hemma som en jävla förlorare, har snart inga pengar kvar och då går det inte att köpa nånting alls, inte ens vårkläder.. Får väl gå där i mina sommarkläder från 2011 eller nåt. Vill inte be någon annan heller att betala för mig, ingen har råd och jag vill inte. Jag vill kunna köpa själv, av mina egna pengar men nu har jag nått min gräns att ta från sparkontot så det blir inte nån shopping på ett tag. Har 99 kronor på kontot, det får jag leva på. 

Det blir ingen vårkappa. Det blir ingenting, kan inte ens bidra till vårt nya rum, hur jävla sämst får man va?!
Jag har en sak jag vill ha. Min pojkvän. 
Men annars, inga pengar, inget jobb, inget eget ställe, ingen vältränad kropp, ingen solbränna, inget långt hår, ingen bra hy, 
inget körkort, ingen bra blogg, ingen ny dator, ingen ny kamera. 
Ni fattar inte hur dåligt min blogg går nu. Innan kunde jag ha 3500 läsare per vecka, nu är det inte ens hälften. Knappt en tredjedel. 
Har jag blivit så fruktansvärt dålig?
När jag mår dåligt så är det verkligen botten men asså, så dålig? 

Jag orkar inte.

 

Tråkiga inlägg

 

Idag har det nog varit dom tråkigaste inläggen på länge men min dator verkar ha lagt av totalt. Det är fullt med virus och den tar 10 minuter att skrolla ner på 1 sida. Bokstavligt talat, jag tog tiden. 
Vi har kört med två olika virusprogram men det försvinner inte och jag måste klicka er 3 olika saker för att kunna sen vad jag ville se, typ klädesplagg, och sen är det ytterliggare några rutor där som rekommendrar annat och köpa.
Så jag ska lämna tillbaka datorn tror jag och erövra booboo's dator (a)
Förutom när han spelar (a)
Han säger att jag inte får för allt jag tar i går typ sönder haha. Jag skulle ju sätta ihop en ikeabyrå bara att jag satte två plankor på helt fel ställe så vi fick slita upp det igen..obs.. Dock är detta isf andra gången lämnar in datorn. Hade en likadan innan men det va nåt fel på den också.
Håller på att kolla på Mac men får nog ta och vänta med det till jag har jobb, som kommer kanske hända efter jag dött eller nåt. Ingen vet men tydligen är det väl nåt fel på mig då jag söker och söker men hör inget. Sen får man reda på att ens kompisar har fått det, det är ju inte så att man sökt jobbet 8 gånger redan, nejnej!
Men det är väl kul när de går bra för andra? 
Dom slipper iaf gråta sig till sömns varje natt, men who the fuck cares nowadays?
Lön imorgon, WOHO!