emiliesbeauty

Som en servett

Asså jag kan inte sluta tänka på att folk är så konstiga. Särskilt jag på fyllan, blir riktigt dum i huvudet. 
Men inte mer än vad alla andra redan är. Vi ser vad som är rätt men väljer fel väg, man kan inte ställa upp som en vän för att få den kalla handen tillbaka. 
Därför har jag valt att bara skita i allting, orkar knappt med bloggen så jag låter det komma som det kommer, både bloggen och vänner. Bara skita i och om det finns någon värdighet kvar så löser det sig men annars kommer detta vara permanent. Så synd att det är såhär. 
Många av er fattar säkert inte vad jag pratar om och jag är fortfarande bakis sen igår så jag kanske yrar lite också. Men jag är så trött att folk hela tiden ska köra med varandra. Omedvetet och medvetet.
Jag orkar inte. Jag tänker inte ställa upp för någon mer om det verkligen inte är värt det. Jag vill ha något tillbaka också.

Det har varit så sen jag va liten. Jag finns när ingen annan kan, som en liten servett som kommer fram när det behövs. Sen när det över så vänder vi sida och det blir som ingenting har hänt. Jag är så trött på det. 
Man hade så många vänner när man va mindre men tappar kontakten när blir äldre och folk låtsas som man inte känner varandra och jag hatar det. Om jag väl har lärt känna någon så kan den personen räkna med att jag är där tills det är möjligt längre. Är jag ensam om det?
Jag ska sluta va så äckligt snäll. Om någon förtjänar en örfil så tänker jag inte längre stå där och låtsas som ingenting. Personen ska ha sig en örfil. 
Folk är dumma i huvudet. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas